Krossa diskrimineringen

Den här rapporten är resultatet av Liberala ungdomsförbundets arbetsgrupp för tolerans inom projektet Plats för en ny generation. För att uppnå ett fritt samhälle måste vi krossa diskrimineringen. Liberala krafter har länge fört kampen för en mer tolerant värld där individen står i centrum. Även om mycket har uppnåtts är kampen långt ifrån vunnen. Denna rapport presenterar 12 reformer för att alla ska kunna känna sig fria att vara den de är.

Andreea Vanciu, Carl Sträng, Vera Brodin, Elias Feltenheim-Nordh och Alfons Carlsson

Publicerad 23 okt, 2025

Om Plats för en ny generation

Svensk politik går alldeles för långsamt. Vi har en skattepolitik från 90-talet, en arbetsmarknadspolitik från 80-talet och en bostadspolitik från 70-talet. Samtidigt hemsöker gamla diskriminerande strukturer våra lagar och system än idag.

Det är den unga generationen som får betala priset för den föråldrade politiken. Arbetsmarknaden är stel och ungdomsarbetslösheten skyhög, medan bostadsköerna är decennielånga. Tillväxten avtar, klimatutsläppen ökar, lönegapet står still, och rasistiska attityder och intolerans blir allt mer accepterade. Högre utbildning och forskning förlorar i kvalitet, och det är de unga som får stå ut med den sjunkande utbildningspremien.

De politiker som skapat de här problemen slipper leva med konsekvenserna, men dagens unga växer upp i ett samhälle där möjligheter som tidigare generationer tagit för givna nu saknas. Friheten att forma sitt eget liv på sina egna villkor har blivit en fråga om generationstillhörighet.För att bryta den politiska stagnationen har Liberala ungdomsförbundet tagit fram projektet ”Plats för en ny generation” med fyra arbetsgrupper. Projektet ska samla unga liberaler kring en hoppfull vision och skapa den kraft som behövs för att genomföra de förändringar framtidens generationer kräver.

Sammanfattning

För att uppnå ett fritt samhälle måste vi krossa diskrimineringen. Liberala krafter har länge fört kampen för en mer tolerant värld där individen står i centrum. Även om kampen har kommit långt så är den långt ifrån vunnen.

Individens rättigheter skyddas inte i tillräcklig utsträckning. Många exkluderas enbart på grund av vilka de är. Rösträtten måste gälla alla och det finns ingen ursäkt för att hindra vissa från att utöva den. Kroppslig integritet måste vara universellt, inte bara ett privilegium för den vars kropp följer normer. Dessutom ska rättigheter alltid tillhöra individen.

Alla ska känna sig fria att kunna vara den de är. Ingen, inte minst staten, ska diskriminera. Detta förutsätter att myndigheter respekterar individers identitet. Det krävs också att myndigheter har god kunskap om hur diskriminering av minoriteter ska förebyggas och bekämpas. Skolan har en stor roll att spela genom att tidigt bekämpa diskriminering som tar sig i uttryck genom mobbning. Även den som avviker från normen måste kunna få vård.

Även icke-statliga aktörer kan bidra till ett intolerant samhälle, därför krävs det ett starkt skydd mot alla som diskriminerar. Grymhet kommer leva vidare så länge normerande diskriminerande strukturer existerar. För att krossa diskrimineringen krävs en aktiv bekämpning av dessa strukturer. Personer som har drabbats av relationsvåld, ett av patriarkatets vidrigaste uttryck, måste få ett skydd från sina förövare innan de riskerar att utsättas igen. Staten måste aktivt bekämpa patriarkala strukturer som i familjer utsätter kvinnor och hbtqi-personer inte bara för våld utan även för ekonomisk sårbarhet. Inte en enda skattekrona ska gå till att förstärka eller stödja diskriminerande samhällsnormer.

För varje generation har liberaler gjort stora framsteg i kampen för ett fritt och tolerant samhälle. Det är dags att göra plats för en ny generation liberaler som kan krossa diskrimineringen.

Reformförslag

REFORM 1: Avskaffa juridiskt kön

REFORM 2: Tillgänglighetsanpassa vallokaler på riktigt

REFORM 3: Förbjud kosmetiska könsnormaliserande operationer på spädbarn

REFORM 4: Låt DO straffa de som diskriminerar

REFORM 5: Tvinga fram inkluderande myndigheter

REFORM 6: Bekämpa HBTQ-diskriminering i skolan

REFORM 7: Korta köerna till transvården

REFORM 8: Återinför egenremisser till transvården

REFORM 9: Fotboja på förövare av relationsvåld

REFORM 10: Ge barn en rätt att vara sig själva

REFORM 11: Stoppa skattepengar till diskriminerande arbetsgivare

REFORM 12: Individualisera föräldraförsäkringen

Om Krossa diskrimineringen

Den här rapporten har tagits fram av arbetsgruppen Krossa diskrimineringen inom ramen för Liberala ungdomsförbundets projekt ”Plats för en ny generation”. Rapporten är författad av arbetsgruppen Krossa diskrimineringen. I gruppen ingår Andreea Vanciu, Carl Sträng, Alfons Carlsson, Elias Feltenheim Nordh och Vera Brodin. Syftet med projektet är att presentera politik för en ny generation i svensk politik, som kan drivas gentemot Liberalerna och under valrörelsen 2026, för att sedan kunna bli verklighet därefter.

Rapporten är självständigt skriven av rapportgruppen. Rapportgruppen vill särskilt tacka Helen Lindberg för värdefulla inspel.

Inledning

PROBLEMBESKRIVNING

Samhället präglas av uråldriga strukturer. Människor placeras i fack och får olika möjligheter utifrån dessa. Kampen mot diskriminering är inte över förrän vi slutar placera människor i dessa uråldriga fack som består av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Kampen hotas dessutom av växande kulturkrigande konservativa krafter som längtar tillbaka till en tid då kategorierna var ännu stramare. Dagens unga riskerar att bli vuxna i en värld där gamla framsteg suddas ut.

Åtkomsten till grundläggande demokratiska rättigheter varierar i praktiken beroende på vem man är. Kategorier från en tid då vi uttryckligen hade olika rättigheter står fortfarande i våra pass och personnummer. I valet 2022 var valdeltagandet 9 procentenheter lägre för personer med funktionsnedsättningar. För väljare med allvarliga synskador och rörelsesvårigheter låg motsvarande siffror på 62 respektive 68 procent, jämfört med 85% för hela befolkningen.
Barn vars kroppar inte passar in i rådande normer respekteras inte. Det sker slentranmässiga medicinska ingrepp på intersex-spädbarns kroppar. Friheten från diskriminering är en central liberal rättighet. Trots det klarar inte myndigheterna av att i praktiken upprätthålla friheten från diskriminering.

Staten måste inkludera varje människa. Om myndigheters kunskap och system enbart baseras på de individer som följer normer riskerar många att hamna mellan stolarna. I dag finns det exempelvis brist på kunskap om våld i nära relationer i hbtqi-personer. Sexistisk och HBTQ-fientlig diskriminering är vanlig i skolan och skolor är dåligt rustade att möta problemen. Idag kan det ta uppemot fyra år för transpersoner att få tillgång till livsviktig könsbekräftande vård.

För att krossa diskrimineringen krävs det att vi aktivt bekämpar de diskriminerande normer som är inbyggda i samhället. Genusbaserat våld är ett av patriarkatets farligaste aspekter, och värst drabbade är kvinnor och hbtqi-personer. Enligt Brottsförebyggande rådets rapport om relationsvåld har 13,6 procent av befolkningen angett att de har drabbats av någon form av våld i nära relationer. Årligen anmäls fler överträdelser av kontaktförbud än antalet kontaktförbud som beviljas. Arbetsgivare kan få skattemedel trots dokumenterade överträdelser av diskrimineringslagen, vilket gör att statens egna medel bidrar till att upprätthålla diskriminerande strukturer. Lönegapet har under senare år slutat minska och ligger idag kvar på 10 procent.

Så länge diskriminering finns kommer vi aldrig uppnå ett fritt samhälle. Både direkt och indirekt diskriminering måste bekämpas för att människor ska få forma sina liv på det sätt de vill. Utan tolerans lyckas inte det liberala samhället.

VISION

Förtryck kommer från att människor kategoriseras. Kön och hudfärg hade kunnat vara lika obetydligt för människors liv som blodgrupper men ligger idag till grund för förtryck. Men det är inte så enkelt att varje person har en rad identiteter som kan göra en förtryckt, utan de olika formerna av förtryck kan förstärka varandra. Det behövs därför helhetsgrepp när diskriminering ska bekämpas.

Den liberala staten har en skyldighet att skydda medborgare och deras rättigheter från förhållanden som gör frihet omöjligt. Statens makt är särskilt farlig på grund av dess våldsmonopol och grymheten på grund av dess normerande påverkan. För att kunna skydda minoriteter och utsatta grupper från majoritetens tyranni krävs det att staten har en begränsad roll och att den makt staten faktiskt har inte används till att upprätthålla diskriminerande strukturer. Samtidigt får inte liberalismen blunda för individers grymhet mellan varandra. Staten måste därför även genomföra ett aktivt arbete mot diskriminering.

Det är upp till oss att fortsätta den långa kampen mot diskrimineringen.

Demokratiska rättigheter för alla

Den liberala statens viktigaste uppgift är att värna om individens rättigheter. Demokratiska rättigheter ska inte vara något privilegium för de som uppfyller samhällets förväntningar, utan självklarheter för alla. För att detta ska vara möjligt krävs det att staten låter bli att kategorisera människor utifrån olika gruppidentiteter och istället stärker skyddet för den som diskrimineras. 

REFORM 1:
Staten ska inte lägga sig i enskildas könsidentitet. Därför föreslår vi att juridiskt kön avskaffas.

Juridiskt kön är en kvarleva från en tid då människor av olika kön behandlades olika i lagen. Att det juridiska könet följer oss hela livet i alla våra identifikationshandlingar gör det enkelt att återigen införa lagstiftning som gör skillnad på människor av olika kön. Dessutom innebär det juridiska könet praktiska problem för många transpersoner och icke-binära som riskerar att bli ifrågasatta varje gång de ska identifiera sig. Det saknar även praktisk användning i ett liberalt samhälle eftersom diskrimineringslagstiftning inte är beroende av något statligt register över människors identitet.

REFORM 2:
I en fungerande demokrati ska alla röstberättigade kunna delta i allmänna val. Därför föreslår vi att tillgängligheten i vallokalerna förbättras, genom bland annat rullstolsanpassade valbås, tillräckligt med utrymme och lättförståeliga valsedlar.

Diskriminering till följd av en funktionsnedssättning ska aldrig tolereras och ska aktivt motverkas. En exempel på diskriminering är bristande tillgänglighet i vallokaler. Vallokaler kan sakna rullstolsramper, anpassade valbås och tillräckligt utrymme. Trots att vallagen kräver att vallokaler ska vara tillgänglighetsanpassade, så saknas specifika krav. Bristande utbildning hos valförrättare har också lett till att stödpersoner har nekats hjälp under valprocessen vilket innebär ytterligare ett hinder för vissa under valdagen. Detaljreglering skulle kunna tydliggöra den förväntade miniminivån av tillgänglighet.

REFORM 3:
Alla barns kroppar ska respekteras. Föräldrars och läkares idéer om vad som är normalt ska inte komma före barns kroppsliga integritet. Därför föreslår vi att rent kosmetiska könsnormaliserande operationer på intersexspädbarn ska förbjudas.

Varje år föds cirka 20 barn i Sverige med DSD, det vill säga med en kroppslig utveckling som skiljer sig från den typiskt manliga och kvinnliga. Många av dessa barn ges direkt efter födseln irreversibel behandling som förhindrar deras kroppars naturliga utveckling. Dessa operationer får äga rum om de sker med barnens hälsa och fortsatta utveckling i åtanke. Därför har man genomfört kosmetiska operationer som kan ge allvarliga bieffekter på spädbarns kroppar med argumentet att det kommer påverka deras framtida sexuella hälsa att se normala ut. Det här behöver förbjudas en gång för alla.

REFORM 4:
För att bekämpa diskrimineringen är en stark och handlingskraftig tillsynsmyndighet nödvändig. Därför föreslår vi att Diskrimineringsombudsmannen (DO) ges beslutsrätt om vitesförläggning och att Nämnden mot diskriminering läggs ner.

Diskrimineringsombudsmannen delar inte ut reella hot om viten. Myndigheten saknar dessutom rätt att fatta beslut om det på egen hand, från skillnad till exempelvis Arbetsmiljöverket. Istället är det den politiskt tillsatta Nämnden mot diskriminering som får göra det. Sedan nämnden har grundats 2009 har nämnden endast fattat två beslut. Den behöver läggas ner och dess befogenheter övergå till DO för att stärka myndigheten. Detta är också relevant ur ett effektiviseringsskäl, sedan 2016 har nämnden inte behövt fattat något beslut om vitesförläggning.

Frihet att kunna vara sig själv

Friheten att forma sitt eget liv är central i det liberala samhället. Därför måste staten respektera och låta individer göra detta oavsett om man passar in i samhällets normer eller inte. Att vara sig själv ska inte drabba relationen mellan individ och stat.

REFORM 5:
Staten måste bemöta alla på lika grunder. Det krävs ett aktivt arbete för att inkludera icke-normativa identiteter. Därför föreslår vi att Diskrimineringsombudsmannen (DO) ges föreskriftsrätt och ökade möjligheter att inspektera myndigheter.

Idag kan DO enbart ingripa om en individ som har drabbats av diskriminering kräver upprättelse, vilket inte räcker för att motverka diskriminering i myndigheters allmänna verksamhet. Därför ska DO kunna genomföra inspektioner av myndigheters rutiner, IT-system och personalkompetens för att identifiera bristfälliga åtgärder. DO bör även ges föreskriftsrätt för att det ska vara tydligt för myndigheter hur de ska arbeta mot diskriminering. På så sätt ska brister i arbetssätt kunna motverkas.

REFORM 6:
Skolan har en viktig roll för att främja toleransen. Det krävs en tydligare uppföljning av grundskolans och gymnasiets arbete för detta ändamål.  Därför föreslår vi att tillsynsansvaret för det skollagsreglerade området i diskrimineringslagen flyttas från DO till Skolinspektionen.

Skolan ska vara en trygg plats som ger alla möjlighet att bygga det livet de önskar. Kunskap är en förutsättning för att bryta sig loss från gamla diskriminerande strukturer. Men en diskriminerande miljö som uppmuntrar dessa strukturer riskerar att stå i vägen för detta. Utöver det viktiga kunskapsuppdraget har utbildningen en skyldighet enligt skollagen förmedla kunskap och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande demokratiska värderingar. Trots detta rapporterar 26 procent av högstadielärare att de bevittnat kränkningar utifrån läggning eller könsidentitetsgrund i skolmiljön. Bara 60 procent av dessa uppger att diskrimineringen har undersökts och en tredjedel av lärare uttryckte att värdegrundsarbete arbetas med i en ganska liten utsträckning, eller ingen alls. Vi måste stärka tillsynen över diskrimineringsarbetet i skolan genom att flytta över relevanta befogenheter från Diskrimineringsombudsmannen till Skolinspektionen.

REFORM 7:
Vården måste sluta blunda för transpersoner. Därför föreslår vi att riktade satsningar görs för att korta köerna till den könsbekräftande vården.

Idag kan det ta uppemot tio år innan man får behandling av vården som transperson. Vården av transpersoner måste prioriteras högre. I och med att vården av könsdysfori blev nationell högspecialiserad vård drogs antalet vårdgivare ner till tre. Samlad spetskompetens är viktigt men könsdysfori är så pass vanligt att fler vårdgivare behövs.

REFORM 8:
Köerna till den könsbekräftande vården förlängs av onödig byråkrati. Därför föreslår vi att alla vårdgivare som ger könsbekräftande vård ska ta emot egenremisser.

Sedan den könsbekräftande vården blev nationell högspecialiserad vård har vårdgivarna förlorat möjligheten att ta emot egenremisser. Det innebär att man nu utöver de många år i kö och det år det kan ta innan man börjar få könsbekräftande vård av vårdgivaren även måste få en remiss av en psykiatrimottagning som i sig inte utreder eventuell könsdysfori. De allra flesta som har könsdysfori kan identifiera sin diagnos på egen hand. Man borde därför kunna remittera sig själv till alla mottagningar för könsbekräftande vård för att där få en bedömning av specialister.

Aktiv bekämpning av diskriminering

För att skydda individens rättigheter är det viktigt att staten inte blundar för det förtryck som individer utsätter varandra för. Alla uråldriga föreställningar som har trängt sig in i våra lagar, system och diskriminerande beteende mot varandra måste förebyggas och aktivt bekämpas.

REFORM 9:
Den som har blivit utsatt för relationsvåld måste kunna vara trygg. Därför föreslår vi att fotboja som huvudregel ska utdömas till förövare av relationsvåld som får besöksförbud.

Genusbaserat partnervåld är ett av patriarkatets vidrigaste påfund som tyvärr fortsätter drabba många i samhället. För att ett kontaktförbud verkligen ska skydda den brottsutsatta förutsätter det att förbudet verkligen följs. Dagens kontaktförbud skapar helt enkelt inte en tillräcklig nivå av trygghet för den utsatta. Enligt ny lagstiftning kan elektronisk övervakning endast bli aktuell vid den grövsta brottsligheten eller vid återkommande brottslighet. För att stärka den preventiva effekten av kontaktförbud borde fotboja som huvudregel utdömas till förövare av relationsvåld.

REFORM 10:
Barn ska få vara sig själva. Därför föreslår vi att barn ska garanteras en rätt till sin egen kulturella och sexuella identitet både i sina familjer och genom socialtjänstens insatser. 

Barnkonventionen ska garantera barns rätt till sin egen utveckling. Samtidigt är rättigheter aldrig absoluta och det är ett faktum att både föräldrar och socialtjänstens insatser misslyckas med att ge barn det skyddet. En garanti borde införas om att barn ska få uttrycka sin kulturella och sexuella identitet. Den föräldern eller fosterhemmet som exempelvis inte respekterar ett barns religiösa eller HBTQ-identitet är inte lämplig för att ta hand om ett barn.

REFORM 11:
Ett jämlikt samhälle kräver att offentliga medel inte stödjer diskriminerande verksamheter. Därför föreslår vi att arbetsgivare som bryter mot diskrimineringslagen ska kunna bli av med samtliga offentliga upphandlingar såväl som offentligt stöd.

För att skapa oss en rättvis arbetsmarknad är kraftfulla åtgärder mot diskriminering en nödvändighet. Arbetsgivare som fälls för upprepad diskriminering ska uteslutas från offentliga upphandlingar och statligt stöd. Det är oacceptabelt att våra gemensamma skattemedel går till verksamheter som systematiskt kränker mänskliga rättigheter. 

REFORM 12:
Alla föräldrar måste ta ansvar för sina barn, detta får aldrig ske på bekostnad av en av föräldrarnas ekonomi och hälsa. Därför föreslår vi att föräldraförsäkringen individualiseras.

Fortfarande tas majoriteten av föräldraförsäkringen ut av kvinnor, enbart en femtedel av föräldrapar tar ut ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Barn har rätt till sina föräldrar och ska inte hindras av patriarkala föreställningar från att ha involverade vårdnadshavare. Genom patriarkatet skjuts ansvaret för barnuppfostran över på den ena partners på dess ekonomiska bekostnad. Varje generation som fostras i ett hem där de patriarkala normerna gäller, anammar dessa undermedvetet och fortsätter kopiera dem. Att individualisera föräldraförsäkringen är viktigt både för att minska lönegapet och diskrimineringen nu och för att bekämpa skadliga normer i nästa generation.

Avslutning 

Att bekämpa diskriminering är att försvara det fria samhället – en kamp som liberaler länge stått i främsta ledet för. Men denna kamp är långt ifrån över. Vi drömmer om ett samhälle där alla möts med värdighet, jämlika möjligheter och respekt oavsett ålder, kön, sexuell läggning eller funktionsvariation. Där den politik som förs hjälper de allra mest utsatta och där liberaler fortsätter våga ta talan för dem som så länge kämpat för ett liv fritt från diskriminering.

Vi måste uppmärksamma den diskriminering som fortsättningsvis präglar människor dagligen, och omvandla detta till konkreta politiska förslag. Politiska förslag som berör även den smalaste problematiken och ger lösningar. I denna rapport har vi presenterat 12 sådana reformer för att närma oss ett mer jämlikt och inkluderande samhälle.

Med denna rapport vill vi tydliggöra behovet av mer handlingskraftig och detaljerad politik mot diskriminering. Ett tolerant samhälle fritt från diskriminering är en grundförutsättning för demokrati och frihet.

Referenser

Brå, Brott i nära relation: Kartläggning av utsatthet under 2022 och under livstiden, Rapport 2024:4.

Brå, Kriminalstatistik: Anmälda brott, antal anmälda brott totalt för hela landet år 2019–2022,
https://www.bra.se/statistik/kriminalstatistik.html, hämtad 2025-07-29.

Ekberg, John och Beijron, Peter, Löneskillnaden mellan kvinnor och män 2023, 2024, https://www.mi.se/publikationer/loneskillnaden-mellan-kvinnor-och-man-2023/, hämtad 2025-07-29.

Försäkringskassan, Delas föräldrapenningsdagarna jämställt?, 2025-06-23, https://www.forsakringskassan.se/statistik-och-analys/barn-och-familj/statistik-inom-omradet-barn-och-familj—foraldrapenning/delas-foraldrapenningdagarna-jamstallt, hämtad 2025-07-29.

Garland, Jameson och Slokenberga, Santa, PROTECTING THE RIGHTS OF CHILDREN WITH INTERSEX CONDITIONS FROM NONCONSENSUAL GENDERCONFORMING MEDICAL INTERVENTIONS: THE VIEW FROM EUROPE, Medical law review 27:3 (2019), s. 482–508, doi:10.1093/medlaw/fwy039.

Jämställdhetsmyndigheten, Utanför normen, utanför skyddsnätet?, https://jamstalldhetsmyndigheten.se/aktuellt/publikationer/rapport-2025-12-utanfor-normen-utanfor-skyddsnaten/, hämtad 2025-07-29.

MUCF, Jag är inte ensam, det finns andra som jag, 2022-06-02, https://www.mucf.se/publikationer/jag-ar-inte-ensam-det-finns-andra-som-jag, hämtad 2025-07-29.

Nämnden mot diskriminering, Beslut, https://namndenmotdiskriminering.se/beslut, hämtad 2025-07-29.

Statistiska centralbyrån, Analys av valdeltagande vid de allmänna valen 2022, 2023-05-31, https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/demokrati/allmanna-val/allmanna-val-valdeltagandeundersokningen/pong/statistiknyhet/allmanna-val-valdeltagandeundersokningen-2022/, hämtad 2025-07-29.

Sveriges Lärare, Kränkningar mot hbtqi-personer vanligast på mellan- och högstadiet, 2024-07-29, https://www.sverigeslarare.se/om-oss/nyheter/krankningar-hbtqi/, hämtad 2025-07-29.

Voss, John, Våld mot hbtq-personer: En forsknings- och kunskapsöversikt, NCK-rapport 2018:1, (Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid, Uppsala universitet, 2018).