Den 15:e februari tog migrationsminister Maria Malmer Stenergard emot ett betänkande med förslag på nya regler för arbetskraftsinvandring. Företrädare från såväl den nuvarande som den tidigare regeringen har retoriskt ställt svenska folket frågan om varför det ska komma människor från andra länder till Sverige för att arbeta när arbetslösheten är stor här.
Samtidigt skriker brancherna efter arbetskraft, och oavsett vilka våta drömmar politiker har om att Sveriges arbetslösa ska täcka upp bristen näringslivet och välfärden ser verkligheten annorlunda ut. Att arbetskraftsinvandrare “tar våra jobb” är inget annat än en lögn. Det är betydligt svårare, dyrare och mer riskfyllt för arbetsgivare att anställa någon från utanför EU än att anställa svenskt. De arbetsplatser som hittar personal från andra länder gör det för att det inte går att hitta någon i Sverige. Bristen på arbetskraft är helt enkelt större än arbetslösheten. Så kommer det också med all sannolikhet se ut för ett bra tag framöver, speciellt eftersom svensk arbetsmarknad fortsätter ha höga trösklar och för låg flexibilitet.
Debatten har varit återkommande i Sverige, Europa och världen över lång tid, men det finns fortfarande inte ett enda exempel på ett land som signifikant minskat sin inhemska arbetslöshet genom högre trösklar för arbetskraftsinvandring. Samtidigt visar statistiken det riktiga problemet. Cirka 265 000 nya medarbetare kommer behövas i näringslivet och välfärden inom de kommande tio åren, men antalet sysselsatta över samma tid prognostiseras bara öka med 144 000 enligt Svensk Näringsliv och SKR.
Vi har fel kompetenser i Sverige, det förstår åtminstone politiken. Därför läggs miljarder på yrkesvux, dyra omställningsstöd och viktiga skolreformer för att höja statusen på utbildningarna som faktiskt levererar jobb. Att ställa om arbetskraften för en ny tid är en bra sak, men otillräcklig. Samtidigt sätter Stenergard, påhejad av såväl sossar som sverigedemokrater, kniven i ryggen på näringslivet och välfärden. Politiken möjliggör omställning, men omöjliggör arbetskraftsinvandring. System som hade kompletterat varandra för att göra Sverige rikare och friare ställs istället i ett falskt motsatsförhållande.
Regeringen borde slänga utredningen i papperskorgen, och istället sjösätta en reformagenda som ger svenska företag och vår välfärd möjlighet att hitta de kompetenser som behövs för att få Sverige på rätt bana igen. Liberala ungdomsförbundet kräver en utredning som skapar 3 specifika förbättringar:
- Inför ett talangsystem
Folk med bristkompetenser måste idag få ett specifikt jobberbjudande för att påbörja processen att ansöka om arbetstillstånd. Ett system för att komma till Sverige och sedan söka olika arbeten hade förenklat processerna för människor som vill komma hit. I exempelvis Kanada finns ett välfungerande talangsystem att ta inspiration av.
- Utred spårbyte 2.0
Systemet för spårbyte, som innebar att asylsökande kunde byta spår i Sverige och istället bli arbetskraftsinvandrare, begränsades kraftigt förra året, och föreslås avskaffas helt i den nya utredningen. Ventiler för att se till att människor som befinner sig i Sverige får möjlighet att hitta in på arbetsmarknaden är dock viktiga. Det minskar de samhälleliga kostnaderna för invandringen och ger människor mer värdiga liv. Att minska fusk och utnyttjande är viktigt, men även denna ventil behöver värnas.
- Effektivt migrationsverk
Idag är det inte ovanligt att vänta i flera månader för att få ett arbetstillstånd, och vissa skräckexempel på över ett års väntetid har förekommit. För arbetsgivare utgör handläggningstiderna en betydande risk, och på nystartade företag med mindre kapital blir effekterna av detta än tydligare. Myndighetens handläggningstider måste utredas grundligt.
Sveriges stora politiska strävan har blivit att kväva invandringen. Detta mål tycks helga alla möjliga medel. Vi borde dock ställa oss ett antal frågor om detta paradigmskifte innan luften blir för syrefattig för oss alla. Vem tar hand om dig när du blir gammal? Hur mycket dyrare blir blåbären när ingen längre säsongsarbetar? Hur sällan ska bussarna gå när ingen kan köra dem?
Är det värt det att förstöra för oss själva och göra Sverige fattigare bara för att vi bestämt oss för att ogilla människor som kommer från andra kontinenter? Svaret är nej. Vi klarar oss inte utan invandring.
Mötesuttalandet antogs av förbundsstyrelsen tillsammans med den 17:e februari 2024