Liberal historia

Liberala ungdomsförbundets historia

Den liberala ungdomsrörelsen startade i organiserad form redan 1882, då Karl Staaff bildade Studentföreningen Verdandi i Uppsala. Sveriges allmänna ungdomsförbund (SAUF) bildades 1908. Redan 1909 väcktes ett förslag om att ombilda SAUF till ett frisinnat ungdomsförbund (vid den tiden användes “liberal” och “frisinnad” synonymt).

Samma år bildade också Frisinnade landsföreningen (föregångare till Folkpartiet Liberalerna, startade 1902) en kommitté som skulle starta ett ungdomsförbund. 1910 bildades Sveriges frisinnade ungdomsförbund (Eric Festin blev ordförande). Behovet av liberalism, och att kunna organisera liberaler, var oerhört stort under första världskriget, då bland andra Bertil Ohlin och Herbert Tingsten var aktiva i ungdomsförbundet. (Dessa två blev efter andra världskriget den svenska liberalismens främsta företrädare och hyllas än idag.) Tyvärr var den politiska aktiviteten låg i Sverige efter första världskrigets slut och ungdomsförbundet tappade snabbt medlemmar. Under ledning av Edvin Gidén, senare ordförande, startades dock ungdomsförbundet igen i Göteborg.

1923 sprängdes Frisinnade landsföreningen i två delar p.g.a. motsättningar i alkoholfrågan. De som tyckte att ett alkoholförbud var något positivt stannade kvar i Frisinnade landsföreningen medan motståndarna bildade Sveriges liberala parti. Ungdomsförbundet försökte hålla ihop men 1927 upplöstes det.

Sveriges Ungliberala grupp (bildades efter att de frisinnades ungdomsförbund upplöstes) ombildades 1930 till Sveriges liberala ungdomsförbund, med anknytning till det liberala partiet. Liksom moderpartiet var det starkt koncentrerat till Västsverige, Skåne och Stockholm. Efter att de båda liberala partierna slagits samman (augusti 1934) till Folkpartiet bildades ett nytt ungdomsförbund, Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU). När man startade hade man 1000 medlemmar, uppdelade på ca 100 lokalavdelningar.

Redan det första året tillkom många nya medlemmar, mycket beroende på en bättre fungerande organisation och ett gott rykte. Precis som idag arbetade FPU mot orättvisor och för demokrati, jämställdhet och allas lika möjligheter. Redan då skanderade man att “Det skulle vara du som står i centrum, inte samhället, klassen eller familjen”. Individtänkandet var oerhört starkt. Det liberala perspektivet har alltid varit underifrån - från den lilla människan och hennes möjligheter. Detta kan man bl.a. se i valet 1938, då FPU slogs för lägre pris på mjölk och smör för de fattiga, att landets husmödrar skulle få rätt till semester, avskaffande av avgifter till skolan etc.

Liberalers viktigaste fråga har alltid varit att alla människor är lika värda. Vi har samma rättigheter, oavsett hudfärg, ras, kön eller sexualitet. Därför är liberaler alltid rasisters och nazisters värsta fiender. Under andra världskriget var flertalet av debattörerna mot Tyskland och för judarnas rätt liberaler. Kända namn som Torgny Segerstedt och hans dotter Ingrid Segerstedt-Wiberg arbetade som så många andra liberaler med att gömma oh hjälpa flyktingar, inte bara från Tyskland utan även från Baltländerna. Den fanan har alltid hållits högt av liberaler.

Under 50-talet började FPU kräva att en viss del av BNP skulle gå till bistånd. 1956 krävde man en promille av BNP, det skulle betyda mer än en tiodubbling av biståndet - från 3,6 till 50 miljarder. FPU var ensamt om att kräva detta, och driver ännu detta krav. Man kan också se att det bara är vid de tillfälen då Folkpartiet suttit vid regeringsmakten, som Sveriges lägre 1%-mål hållits. Bistånd är, precis som rasism och flyktingfrågorna, oerhört viktiga hjärtfrågor för liberaler. Andra heta frågor, som även är aktuella idag, var NATO, som FPU ville gå med i och avskaffande av radio- och TV-monopolet. En annan fråga var avskaffandet av monarkin och införande av republik. FPU var också väldigt drivande i frågor om demokrati och avkolonialisering, och stödde många afrikanska länders kamp för självständighet från kolonialismen.

På kongressen 1991 bytte FPU namn till Liberala ungdomsförbundet, det efter att Folkpartiet lagt till liberalerna i sitt namn. Nutidshistorian börjar här. Vi kan konstatera att Liberala Ungdomsförbundet varit det ungdomsförbund som drivit EU-frågan allra hårdast med ett tydligt ja, och också med en förhoppning om att Europa en dag skall bli en federal stat, där beslut tas så nära medborgarna som möjligt. Många av de frågor som FPU drev är olyckligtvis fortfarande aktuella. Det var en stor seger för liberalerna när man beslutade sig för att sluta diskriminera homosexuella i frågan om rätten till prövning för adoption - men annars har liberalernas politik präglats av att man ständigt arbetat i opposition mot flertalet mycket oliberala partier. Därför kvarstår kraven från FPU om en humanare flyktingpolitik, om NATO, om en kunskapsinriktad skola, om republik, om jämställdhet i alla arbetssektorer med mera, än idag.

Efter riksdagsvalet 2002 ökade medlemsantalet i Liberala ungdomsförbundet ordentligt. Det är en förutsättning för en stark och aktiv organisation, där vi träffas, diskuterar och utbildar oss. Vi ser som vår största uppgift att vara en ideologisk blåslampa på Folkpartiet. Sveriges liberala parti måste alltid vara pålitligt liberalt, och vi unga finns för att förhindra att partiet somnar på sin vakt. Vi spelar också en viktig oppositionell roll och utbildar kunniga liberaler, som sprids i Sverige och även sitter i beslutsförsamlingar. Om Sverige någonsin skall kunna bli jämställt, till för alla sina medborgare, och med ett världssamvete, medvetet om att alla människor är lika mycket värda och förtjänar samma möjligheter - liberalt helt enkelt! - måste vi finnas där. Och det kommer vi göra.