Kapitel 7: Utbildning och kultur
Utbildning och kultur
I den liberala utbildningspolitiken är skolans huvuduppgift att förmedla kunskap. En utbildningspolitik som sätter kunskap främst är nödvändigt för upprätthållandet av ett öppet och demokratiskt samhälle eftersom ett sådant samhälle är beroende av kunniga människor som ifrågasätter makten, tänker kritiskt och håller den fria debatten levande. Det förutsätter ett utbildningssystem av hög kvalitet. Eftersom kvalitet kommer av konkurrens, syftar en liberal utbildningspolitik även till att öka konkurrensen i utbildningssektorn genom att främja privatdrivna skolor. Av samma anledning syftar en liberal kulturpolitik till att öka konkurrensen i kultursektorn, och förflytta makten över den kulturella verksamheten från staten till en mångfald av aktörer.
Liberal utbildningspolitik
Alla elever ska ha rätt att välja i vilken grund- och gymnasieskola de vill gå. Därför krävs en nationell skolpeng. Det ska även finnas möjlighet att ansöka om en global skolpeng. Om en elev vill tillbringa delar av sin utbildning utomlands ska samma principer som för nationell skolpeng tillämpas.
Det ska vara skolans skyldighet att se till att alla elever får den hjälp, det stöd och den stimulans de behöver för att kunna tillgodogöra sig och utveckla nya kunskaper och färdigheter på ett fullvärdigt sätt.
Konkurrens mellan skolor skapar en bättre standard. Skolor ska i möjligaste mån drivas i privat regi, exempelvis som kooperativ, aktiebolag eller stiftelse. Det offentliga är yttersta garant för tillgången till utbildningsmöjligheter. Skolor ska inte få ta ut avgifter för den ordinarie undervisningen samtidigt som de uppbär offentliga medel.
Friskolereformen och det fria skolvalet måste skyddas. Det är föräldrar och elever som ska välja skola, inte politiker. Valfriheten skapar konkurrens som driver på kvaliteten i skolan. Friskolereformen har även lett till att nya perspektiv och arbetssätt kommit in i skolvärlden.
Skolan ska vara målstyrd, vilket kräver ett väl fungerande utvärderingssystem. Ett centralt betygsystem ska finnas i ett tidigt skede av elevens skolgång. Betygsskalan ska vara graderad för att tydligt visa elevens kunskapsutveckling. Betyg och omdömen i alla former ska alltid ges individuellt.
Rättssäkerheten för alla elever måste stärkas. Betygen kan spela en viktig roll för individens framtidsmöjligheter, därför är det viktigt att det blir rätt. Betygssättning ska betraktas som myndighetsutövning även i friskolor. Grund- och gymnasieskolelever som får betyg ska ha rätt att ompröva dessa om de anser att betyget är felaktigt.
Skolor och klasser ska kunna beakta andra faktorer än betyg vid antagning efter Skolverkets godkännande. Andra antagningsmetoder kan exempelvis vara antagningsprov eller intervjuer.
Elevernas kunskapsresultat i såväl grund- som gymnasieskola ska utvärderas genomnationella prov.
Elevinflytande stärker elevernas tilltro till demokratin och ökar studiemotivationen. Hur elevernas aktiva inflytande ska utformas bestäms bäst på skolan mellan personal och elever. Rektorn ska vara ansvarig för att den interna demokratin fungerar.
Eleverna måste få möjlighet att utvärdera sina lärare och utbildning kontinuerligt. Skolan ska ha skyldighet att följa upp utvärderingen.
Mobbning och kränkande behandling är under alla omständigheter oacceptabelt, då det utgör ett allvarligt hot mot den utsattes fri- och rättigheter. Samma arbetsmiljökrav ska gälla i skolan som på andra arbetsplatser. En tydlig handlingsplan mot mobbning ska finnas på varje skola. Rektor och lärare ska ställas till svars om problemen inte uppmärksammas och åtgärdas. En mobbad elev ska aldrig tvingas byta skola.
Läraryrkets status måste höjas med tanke på den avgörande roll som läraren spelar i barns och ungdomars uppväxt. Arbetsmiljön och arbetsvillkoren för lärare måste därför förbättras. Lämplighetstester för lärarutbildningen bör införas.
Hög lärartäthet har enbart marginella effekter på undervisningen och bör således inte vara ett mål för utbildningen då det riskerar att leda till fokus på kvantitet istället för på kvalitet.
Förbättringarna för eleverna börjar på universiteten. Det är viktigt att de har resurserna och arbetsron att satsa på en god lärarutbildning. Legitimationskrav för lärare riskerar att stänga ute kunniga kandidater och kan därmed hindra elevers lärande.
Rektorn har det yttersta pedagogiska, ekonomiska och administrativa ansvaret på sin skola, än mer i ett system med nationell skolpeng. Alternativ till den statliga rektorsutbildningen ska finnas.
Rädsla och okunskap ligger ofta bakom intoleransen mot homosexuella, bisexuella och transpersoner. En jämlik sexualundervisning som verkar för att öka förståelsen för olika sexuella läggningar är ett steg i rätt riktning.
Främlingsfientlighet bekämpas bäst med information och kunskap. Skolans undervisning är ett medel för detta. Som i alla andra sammanhang som kopplas till skolans värdegrundsarbete måste varje elev få skaffa sig och uttrycka sin egen uppfattning.
Inga generella undantag ska göras från den obligatoriska undervisningen, vilket skett i exempelvis idrott och sexualundervisning. Däremot uppmuntras flexibla lösningar.
Förskola och grundskola
Grundskolan ska vara kunskapsbaserad och nivåindelad. Elever ska kunna läsa med jämnåriga på en liknande nivå för att alla ska få samma chans att utvecklas. Därför bör de olika skolämnena delas in i olika nivåer, med en hög lägstanivå.
"Den svenska skolgången är förskjuten till senare åldrar än de flesta jämförbara länder. Detta leder till kortare arbetsliv och sämre välfärd än vad som vore möjligt.Förskoleklassen, grundskolan och gymnasieskolan ska därför starta ett år tidigare.
Förskolans uppdrag ska vara att lägga grunden för att barnet utvecklar en positiv uppfattning om sig själv som lärande och skapande individ. Den pedagogiska verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan efter deras egna förutsättningar.
Förskolan lägger grunden för barns värderingar i tidig ålder och måste därför utvärderas. Vi ska verka för en liberal förskola med jämlikhet som praxis. Därför förespråkar vi att varje förskola ska ha offentliga jämställdhetsplaner.
Gymnasieskolan
För att öka möjligheten att påverka sin utbildning bör gymnasieskolan utformas så att eleven i större utsträckning kan välja ambitionsnivå och tempo. Det ska vara möjligt att själv komponera sin utbildning i form av fristående kurser. Studievägledningen vara väl förankrad i arbetslivet och gymnasieprogrammen ska vara utformade i enlighet med arbetsmarknadens och de eftergymnasiala utbildningarnas krav.
Den svenska gymnasieskolan är en frivillig skolform. Det ska därför inte finnas några obligatoriska kärnämnen i den.
Tanken att både praktiska och teoretiska program ska ge högskolebehörighet är en nedvärdering av praktiska kunskaper. Yrkeskunnandet måste få större vikt i de yrkesinriktade programmen, som ska kunna avslutas med en frivillig yrkesexamen. Moderna lärlingsutbildningar ska utformas i samarbete med näringslivet och kunna ge yrkeslegitimation eller gesällbrev.
En frivillig teoretisk gymnasieexamen ska inrättas. Internationella studier ska uppmuntras och gymnasiestudier i andra länder kunna tillgodoräknas.
Den kommunala vuxenutbildningen fyller en viktig funktion genom att den ger dem som saknar behörighet för högre studier en möjlighet att komma in på högskolan. Tillträde till komvux ska i första hand ges till dem som av olika skäl inte har fullföljt gymnasiet eller saknar viss behörighet för högre studier och utvecklar en kompetens i samhället som annars skulle gå förlorad. Vuxenutbildningen bör vara tillgänglig för alla från och med det år då de fyller 18.
Högre utbildning och forskning
Alla människor ska, oberoende av ekonomiska förutsättningar, ha möjlighet att läsa vid högskolan. Därför ska staten bistå med studielån. Däremot ska studiebidraget avskaffas. Om högskolestudier verkligen är en lyckad investering krävs inga bidrag för att uppmuntra dem. De pengar som sparas in på att avskaffa studiebidraget kan i stället användas för att ge anstånd och i förlängningen avskrivning av studielån för personer bosatta i Sverige med låga inkomster.
Universitet och högskolor bör i högre grad erbjuda studenter möjlighet att läsa kurser inom sina studieprogram även på sommaren. Statsbidragen till lärosätena bör premiera detta.
Fokus i de statliga utvärderingarna av kvalitet inom högre utbildning ska ligga pautbildningarnas resultat. De utbildningar som har hög kvalitet ska premieras genom ökade anslag, samtidigt som examensrätten för de utbildningar som inte når godtagbar kvalitet ska kunna dras in.
Det finns ett överlapp mellan de mer avancerade kurserna i gymnasiet och vissa kurser inom högskolan. Det borde i högre grad vara möjligt att läsa kurser på högskolenivå inom gymnasiet och sedan fullt ut tillgodoräkna dessa.
De statliga högskolorna och universiteten bör ombildas till exempelvis stiftelser eller en annan form som ger dem större möjlighet att fungera som självständiga aktörer, snarare än en del av staten.
Färre högskolor och universitet skapar utrymme för kvalitetsförbättringar. Antalet statliga högre lärosäten bör därför minskas.
Lärosäten som bedriver lärarutbildning ska uppmuntras att skaffa fältskolor, det vill säga skapa täta samarbeten med särskilt utvalda för-, grund-, och gymnasieskolor där lärarutbildning och skolforskning kan bedrivas med hög intensitet och god kvalitet
För att främja att alla behandlas som individer och inte som pojkar eller flickor i förskola och skola bör genuspedagogik ingå i utbildningen för lärare, förskollärare och fritidspedagoger, där det kan anses lämpligt och relevant
Högskolor ska vara öppna för alla som klarar uppsatta antagningskrav. Högskolorna ska själva i så stor utsträckning som möjligt få bestämma urvalskriterier och antagningsmetoder. För att motverka taktikläsning i gymnasieskolan ska högskolorna tillåtas ge betyg i ämnen med stor relevans för den sökta utbildningen större vikt än andra. De högskolor som tar emot statsbidrag får inte ta ut avgifter av studenter från EES-området.
Den sociala snedrekryteringen till högre studier måste motverkas genom att man redan på grundskolenivå satsar på omfattande information och vägledning. Kvotering till studieplatser är aldrig acceptabelt. Högskolornas huvudmän har också ett ansvar att följa upp trivsel, resultat och avhopp och försöka identifiera bakomliggande orsaker.
En statlig myndighet ska bedöma vem som har rätt till studiemedel. Rätten att tillhandahålla statligt garanterade studielån ska konkurrensutsättas. Studielånet ska göras flexiblare än det är idag för att möjliggöra mer individuellt anpassade studielån. Arbete måste alltid löna sig. Därför ska fribeloppet, som idag motverkar detta, kraftigt höjas.
Den fria forskningen ska inte styras av politiska modenycker. Grundforskning ska endast bedrivas på de lärosäten som har förutsättningar i form av tillräckligt många forskare för att uppnå en kritisk massa. Tillämpad forskning, specialiserad och gärna i samverkan med näringslivet, bör emellertid också kunna bedrivas vid regionala högskolor.
Sambandet mellan forskning, undervisning och det omgivande samhället är viktigt att upprätthålla. Redovisning och diskussion av de senaste forskningsrönen måste vara ett naturligt inslag i grundutbildningen.
Framtidens fordon ska inte skada miljön. Detta möjliggörs genom forskning, satsningar på förnyelsebara bränslen samt utveckling av ny och effektivisering av befintlig teknik.
Kloning av människor eller mänskligt genetiskt material bör generellt vara tillåtet om det sker med individens vetskap och tillåtelse. Individen är ägare till sitt genetiska material. Varje människa, oavsett hur hon blir till, har rättigheter.
Kultur
Eftersom ett av konstens viktigaste uppdrag är att ifrågasätta och flytta gränser kommer de gränser politikerna sätter upp för vad som ska stödjas och inte fängsla konsten så att den tappar sitt egenvärde. Sådan konst kan aldrig på allvar granska makten, normerna och förvandlas därför till ren underhållning eller förströelse. En liberal kulturpolitik måste befria konsten från statlig kontroll.
Dagens kulturstöd är orättvist därför att det med nödvändighet stödjer etablerade eller delvis etablerade konstformer och konstnärer. Den konst som visas i finrummen betraktas ofta som förfinad och därmed mest värdefull och får därför oproportionerligt höga anslag.
Finansieringen av kulturen måste radikalt ändras och ska i största möjliga mån fråntas politikernas händer. Bara genom en mängd olika finansiärer kan kulturen leva och verka fritt, och samtidigt nå ut även till de som inte själva har råd att efterfråga den.
Tusentals privata stiftelser, företag och föreningar kan ta ansvar för den kulturella verksamheten. Kulturarbetare skulle slippa vara beroende av dagens centraliserade och konjunkturberoende kulturpolitik.
Endast för barn och ungdomar kan det vara motiverat med offentligt kulturstöd. Detta bör ske i form av kulturpeng för att öka individens valfrihet och kulturens oberoende.
Det offentliga ska inte subventionera vuxna människors idrottande.
51%-regeln, som säger att en idrottsförening inte får ägas till mer än 49% av externa aktörer, ska avskaffas.
Ansvaret för de statliga museerna ska överföras till universiteten. På så sätt fås en naturlig koppling till forskning och undervisning och incitamenten att vårda samlingarna ökar. Universitetens verksamhet blir samtidigt öppnare mot allmänheten.
Museer som inte har en naturlig koppling till den akademiska världen ska frikopplas från statlig inblandning och finansiering. Även i fortsättningen ska staten ta ansvar för kulturhistoriskt viktiga byggnader och egendom.
De allmänna biblioteken ska fungera som levande kunskapscentrum. I ett demokratiskt samhälle ska alla ha lika möjligheter att inhämta vetande, varför lån ska vara kostnadsfria och tillgängligheten god.
Biblioteken och kulturarvet, såsom museer och offentliga arkiv, bör digitaliseras för att öka tillgängligheten och underlätta forskning.260. Den offentliga förvaltningen bör i största möjliga mån använda sig av mjukvara med öppen källkod. Konsekvensen av detta är både enorma besparingar på alla nivåer i det offentliga men även främjande av en fri och demokratisk inställning till mjukvara.
Kravet på danstillstånd vid offentliga danstillställningar ska avskaffas.
