Kapitel 3: Jämlikhet
Jämlikhet
Ett samhälle utan jämlikhet blir ett samhälle där bara den starke kan utnyttja sin frihet. Den liberala strävan efter jämlikhet utgår från respekten för människors olikheter och rätten till samma möjligheter i livet oavsett dessa. I dagens samhälle finns en kollektivism som gör vissa egenskaper till norm och hämmar individers rätt att leva som de vill. Kön, sexuell läggning, funktionshinder, religiös, kulturell eller etnisk tillhörighet avgör inte en människas värde.
En liberal feministisk grundsyn ska forma jämställdhetspolitiken. Detta innebär att synliggöra det könsdiskriminerande samhälle vi lever i och konsekvenserna det för med sig, samt att aktivt bekämpa maktstrukturerna och könsrollerna som begränsar individen.
Kapitalismen är, under rätt förutsättningar, en långt mer produktiv kraft än vad staten någonsin kan vara. Den har historiskt gjort det möjligt för individen att bryta sig loss från beroende av familjen och dess låsta roller.
Konkurrensutsättning av offentlig verksamhet är en jämställdhetsreform, då den gör att de anställda – företrädesvis kvinnor – får möjligheten att välja den bästa arbetsgivaren.
Med kunskap föds ett ansvar. I jämställdhetsarbetet har var och en därför ett ansvar att förändra den situation som råder på alla områden som missgynnar individer pågrund av kön rättsligt, socialt och ekonomiskt.
Det är viktigt att människors fria val respekteras. Därför är opinionsbildning att föredra framför lagstiftning. Kvotering är ingen lösning på jämställdhetsproblemen utan hotar tvärtom tanken att individen ska bedömas på egna meriter.
Rätten till den egna kroppen är en mänsklig rättighet. Surrogatmödraskap bör därför tillåtas. Rätten till fri abort är absolut och ska gälla alla kvinnor i hela världen. Det ska vara en självklarhet att låta kvinnor komma till Sverige och göra abort; så kallad abortturism bör uppmuntras.
Staten ska inte lägga någon värdering i kön, sexualitet och antal när det gäller vilka individer väljer att bo, skaffa barn eller gifta sig med. Äktenskaps- och sambolagstiftning ska därför vara könsneutral och antalsneutral. Äktenskapsbalken ska ersättas med en köns- och antalsneutral samlevnadsbalk och vigsel ska endast förrättas borgerligt. Trossamfund ska vara fria att utforma egna ceremonier. Människors möjlighet att även skriva andra avtal om sin samlevnad ska alltid finnas.
Staten ska inte moralisera över vuxna människors val av sexpartner.
Faderskapspresumtionen ska avskaffas. Ett enkelt system, oberoende av civilstånd, för anmälan och prövning av faderskap bör införas.
Vuxna människor måste själva få bestämma hur de vill tilltalas, vilka namn de vill ge sina barn och hur de vill ingå namngemenskap som makar. Det ska inte vara möjligt att neka någon att byta namn med hänvisning till kön eller den allmänna uppfattningen om vad som kan väcka anstöt. Därför ska namnlagen ändras.
Personer som genomgår könskorrigering ska inte tvingas till sterilisering. Läkares bedömningar och inte lagstadgade åldersgränser ska vara avgörande för när en individ ska kunna genomgå en könskorrigerande operation.
Barnbidraget ska vara jämnt fördelat mellan vårdnadshavarna och beloppen för underhållsskyldighet anpassas efter detta.
